Historia om Berlin
Berlins moderna historia inleddes under tidigt 1200-tal då staden växte fram som två olika städer, Berlin och Cölln, som låg på vardera sida av floden Spree. På 1300-talet fick städerna ett gemensamt rådhus och år 1432 förenades Berlin och Cölln officiellt. Med tiden skulle Cölln helt uppgå i Berlin.
Elva år efter föreningen började kurfursten Fredrik II bygga stadens första slott, Stadtschloss. Bygget var ett led i en plan att göra Berlin-Cölln till Brandenburgs huvudstad och att minska invånarnas makt. Slottet byggdes trots invånarnas häftiga protester och år 1448 hade all opposition tystats med hjälp av våld. År 1486 etablerades Berlin-Cölln som officiell huvudstad för kurfurstendömet Brandenburg.
Under 1500-talet växte staden snabbt med hjälp av bland annat ankommande religiösa flyktingar från Nederländerna. Men epidemierna av böldpest som följde under 1576, 1598 och 1600 hejdade stadens framväxt. Under det trettioåriga kriget som varade mellan 1618 och 1648 förstördes en tredjedel av Berlins bebyggelse och befolkningen minskade med hälften. I mitten av 1600-talet hade befolkningen i Berlin-Cölln minskat till 6000 invånare.
När Fredrik Vilhelm von Hohenzollern, senare känd som "den store kurfursten", besteg Brandenburgs tron 1640 fick Berlin uppleva en period av tillväxt utan motstycke. Stadens befolkning hade ökat till 20 000 år 1688. Fredrik Vilhelm byggde en modern befästning av staden och vägen som senare blev känd som Unter den Linden anlades och planterades med lindar. Berlin blev navet för hela den Brandenbugska handeln och expanderade åt alla håll.
Fredrik III ärvde titeln år 1688 efter den store kurfuresten, och han höjde Brandenburgs status till kungamakt och kröntes själv till kung Fredrik I av Preussen. Därefter var Fredrik Vilhelm I härskare i Preussen och följdes år 1740 av Fredrik II som satte igång sjuårskriget mellan 1756 och 1763, då Berlin kortvarigt blev ockuperat av österrikiska och ryska trupper. Vid tiden för Fredrik II:s död år 1786 uppgick Berlins befolkning till 150 000.
Fredrik Vilhelm II besteg den preussiska trornen år 1786 och över Europa utkämpade den franske kejsaren Napoleon Bonaparte krig. Napoleon besegrade preusserna år 1806 i slagen vid jena och Austerlitz. När de franska trupperna kom för att ockupera Berlin tog Fredrik Vilhelm sitt hov till Königsberg och den hästdragna vagnen (kvadriga) som krönte Brandenburger Tor och som utgjorde Berlins stolthet, monterades ned och transporterades till Paris. År 1809 återvände det kungliga hovet till Berlin och Napoleons trupper lämnade staden. Fem år senare återfick Berlin sin kvadriga och Napoleon besegrades vid Waterloo året därefter.
Därefter följde en snabb industrialisering av bland annat Berlin som varade i 30 år. Men 1844 drabbades Europa av en konjunkturnedgång vilket orsakade hungerkravaller i Berlin och i ett uppror under 1848 sköts över 250 demonstranter ihjäl av den preussiska armén.
Under de följande åren växte sig Preussen större bland annat genom att kriga mot Danmark och förvärva Schleswig-Holstein. Det tyska riket enades under år 1871 och Berlin blev huvudstad i detta nya rike. Berlin gick in i en snabb industriell tillväxt och befolkningsmängden ökade för att år 1877 nå en miljon och år 1905 hade den stigit till två miljoner.
Efter det första världskrigets slut (som inte drabbat Berlin speciellt hårt) drabbades Berlin och Tyskland av hårda tider med arbetslöshet och inflation som följd. Berlin blev samtidigt centrum för ett livligt kulturliv av teater, film och musik. Börskraschen i oktober 1929 samt den efterföljande depressionen banade väg för Adolf Hitler att bli vald till kansler 1933. Hitlers nazistparti grep kommunister och liberala moståndare samt brände böcker av otyska författare. De olympiska spelen 1936 avsågs som uppvisning för den ariska överlägsenheten och Olympiastadion byggdes enligt nazistisk arkitekturestetik.
Andra världskrigets utbrott ledde till brist på mat för Berlins invånare, samt bombräder över staden. När bombningarna upphörde under 1945 låg 30 kvadratkilometer av stadens mest tätbefolkade område i ruiner.
Efter andra världskrigets slut delades Berlin administrativt in i fyra sektorer som ockuperades av amerikanska, brittiska, franska och sovjetiska trupper. Det spända politiska läget med de allierade ledde till att Sovjetunionen under åren 1948-1949 genomförde en blockad av västsektorerna, den så kallade Berlinblockaden. De allierade svarade med att försörja västra Berlin med kontinuerliga flygtransporter, den så kallade luftbron.
1949 delades staden i två delar då förbundsrepubliken Tyskland bildades med huvudstad i Bonn, samt den Tyska demokratiska republiken (Östtyskland) som hade sin huvudstad i Östra Berlin. En mur byggdes genom Berlin för att hindra flyktingströmmen från den östra sidan.
De politiska förändringar som drog över Östeuropa 1989 ledde till att Berlinmuren revs och den tredje oktober 1990 var Tyskland officiellt återförenat och Berlin blev återigen huvudstad. Den tyska regeringen flyttade till Berlin under hösten 1999.